|
|
| |
Piano |
| |
af Bengt-Erik Engholm © 2001 |
| |
|
| |
|
| |
Tankarna är för klumpiga, kan inte komma åt de små nyanserna som om de har alldeles för stora fingrar på sina händer och inte kan ta upp de där allra minsta skruvarna eller ens hålla i verktygen och föremålen faller ner och hamnar oåtkomligt mellan känslan och höljet.
Tankarna tappar oavbrutet taget och får med sig en massa andra saker upp i stället, saker som inte alls hör ihop utan bara ger andra möjligheter och omöjligheter och vid pianot slår språket ner flera tangenter samtidigt, helt okänsligt, och musiken låter kanske ytligt sett mycket nyskapande men vulgär och svårtolkad.
Känslorna vet inte riktigt vart de ska gå när filmen är slut och därför stannar de ute och driver omkring mellan glädje och sorg och förbi alla de nattstängda kaféerna. |
| |
|
| |
|
| |
 |
 |
|
